Man slutar aldrig förvånas
Man skulle kunna tro att denna helg varit jätte lugn eftersom den spenderats med Pappy, men så är inte fallet. Visst, jag har fått känna mig som en liten flicka igen genom konstant påminnande av solkräm, drickande osv (Faktiskt roligt, var nog 5 år sedan senast). Men de äldre la partyribban högt.
Utan att säga för mycket kan jag ju säga att under denna helg har jag varit bakis för första gången sedan jag kom ner. Inte bara 1 dag, utan 2! Klarar inte att hänga på pappa höga tempo helt enkelt. Hehe!
Vi har iallafall haft det jätte bra, ätit och druckit för år fram över. Billigt, dyrt och prisvärt. Turistande, beach-häng och livsnjutande. Det har vår helg fyllts med*.
Tack Pappa och Marianne för en rolig helg!
*För min del, förutom den härliga tiden med los suecos, så har helgen kommit med ett ton otur. Allting började på fredags-kvällen då jag är på väg upp för en rulltrappa, en dam frågar mig fall hon ska till vänster eller höger för att komma till RENFE när jag är på väg att svara känner jag hur väskan blir tyngre för att sedan finna en mans hand i den. Av ren reaktion skriker jag What the fuck och springer upp till torget där jag hoppar in i en taxi. Detta var vid ca 23-tiden (tidigt i spanskt-mått).
Lördags kvällen var ännu värre då det börjar med att jag tvingas gå runt till olika taxibilar för att fråga om någon känner till min adress (Min gata är så pass ny så den finns inte i GPS:en), under dess 10 minuter då jag går från bil till bil känner jag mig som en äkta prostituerad. Hate to say it, men så det kändes. Tillslut hittar jag en schaufför, efter en stunds åkande börjar vi komma ut på övergivna fält, jag tar upp telefonen och låssas ringer för att läsa upp hans Taxi-reg, strax därefter frågar jag vart vi är och han svarar då att han kört vilse. Väl vid huset går jag genom de två portarna och väl uppe vid lägenheten så har dem bara låst om överlåset halvt, vilket gör att man inte kan öppna med nyckeln utifrån. Så där, utanför lägenheten vid ca 02.15 tvingas jag att ringa först Africa, för att höra att hennes telefon är i köket och inte i sovrummet, efter 10 minuters velande tvingas jag plinga på dörren och väcka hela familjen.
Och idag, Söndag, så fortsatte min otur. Jag var på väg till stranden och väntar på en buss, som vanligtvis går var 10e minut, i 40 minuter. Frustrerad tänkte jag ta en taxi, men inte heller någon sådna hittade jag, så därefter. Sur och frustrerad tar jag tunnelbanan till hamnen, där en km-lång parad av HD-motorcyklar (ett 1000-tal) åker och blockerar större delen av staden. Trafiksljus skiter dem i, så jag kommer inte över gatan till Stranden. Så halleluljah för en toppen dag.
Sedan måste jag tillägga att dagen varit helt underbar trots oturen, Stranden, turistande, umgänge med pappa och god mat! När jag kom hem bjöds det på tårtbuffé, pizza och efterrätt. I den ordningen också. Tårtbuffé runt 20, pizza runt 21.30 och efterrätt runt 22.
Utan att säga för mycket kan jag ju säga att under denna helg har jag varit bakis för första gången sedan jag kom ner. Inte bara 1 dag, utan 2! Klarar inte att hänga på pappa höga tempo helt enkelt. Hehe!
Vi har iallafall haft det jätte bra, ätit och druckit för år fram över. Billigt, dyrt och prisvärt. Turistande, beach-häng och livsnjutande. Det har vår helg fyllts med*.
Tack Pappa och Marianne för en rolig helg!
*För min del, förutom den härliga tiden med los suecos, så har helgen kommit med ett ton otur. Allting började på fredags-kvällen då jag är på väg upp för en rulltrappa, en dam frågar mig fall hon ska till vänster eller höger för att komma till RENFE när jag är på väg att svara känner jag hur väskan blir tyngre för att sedan finna en mans hand i den. Av ren reaktion skriker jag What the fuck och springer upp till torget där jag hoppar in i en taxi. Detta var vid ca 23-tiden (tidigt i spanskt-mått).
Lördags kvällen var ännu värre då det börjar med att jag tvingas gå runt till olika taxibilar för att fråga om någon känner till min adress (Min gata är så pass ny så den finns inte i GPS:en), under dess 10 minuter då jag går från bil till bil känner jag mig som en äkta prostituerad. Hate to say it, men så det kändes. Tillslut hittar jag en schaufför, efter en stunds åkande börjar vi komma ut på övergivna fält, jag tar upp telefonen och låssas ringer för att läsa upp hans Taxi-reg, strax därefter frågar jag vart vi är och han svarar då att han kört vilse. Väl vid huset går jag genom de två portarna och väl uppe vid lägenheten så har dem bara låst om överlåset halvt, vilket gör att man inte kan öppna med nyckeln utifrån. Så där, utanför lägenheten vid ca 02.15 tvingas jag att ringa först Africa, för att höra att hennes telefon är i köket och inte i sovrummet, efter 10 minuters velande tvingas jag plinga på dörren och väcka hela familjen.
Och idag, Söndag, så fortsatte min otur. Jag var på väg till stranden och väntar på en buss, som vanligtvis går var 10e minut, i 40 minuter. Frustrerad tänkte jag ta en taxi, men inte heller någon sådna hittade jag, så därefter. Sur och frustrerad tar jag tunnelbanan till hamnen, där en km-lång parad av HD-motorcyklar (ett 1000-tal) åker och blockerar större delen av staden. Trafiksljus skiter dem i, så jag kommer inte över gatan till Stranden. Så halleluljah för en toppen dag.
Sedan måste jag tillägga att dagen varit helt underbar trots oturen, Stranden, turistande, umgänge med pappa och god mat! När jag kom hem bjöds det på tårtbuffé, pizza och efterrätt. I den ordningen också. Tårtbuffé runt 20, pizza runt 21.30 och efterrätt runt 22.
Kommentarer
Postat av: Marianne
Tack Maria för suverän guidning och trevligt sällskap i Barcelona. Jösses vad du hittar bra i denna stora stad. När du inte var med oss gick det åt pipan när vi skulle till Gin-baren, trodde jag hade koll:-) men inte då.........Synd att vi inte hann ses i måndags. Ha det nu fortsatt bra i Barca. kram kram
Trackback
