Barcelona och jag

För tillfället håller jag på att packa ihop mitt liv. Det är dags att fara "hem".
Det känns bra, Leksand lockar inte så överdrivet mycket men Barcelona och jag har haft vårt nu.
Stannar jag längre tjatar vi ut varandra, vi vill ju inte bli som ett gift gammalt par.








Jag vill börja med att tacka Barcelona, för att du är den ständigt förändrande stad som du är med människor från världens alla hörn och kanter i en enda stor röra. Jag vill tacka dig för solen och havet. Jag vill tacka dig för dina dagar och nätter, för din aldrig sjunkande puls.

Jag vill tacka alla mina fantastiska vänner som jag mött här,
Jag vill tacka Hanna för att du var min hemmafru och bloggpartner och satte lite guldkant på tillvaron.
Jag vill tacka lärare och personalen på skolan.
Jag vill tacka Röda Korset, Luis, Anna, som gav mig jobb och möjlighet att stanna kvar.
Jag vill tacka Juan-Diego och alla er andra livräddare på forum.
Jag vill tacka alla er som kom på besök.
Jag vill tacka er som hört av er hemifrån,
Jag vill tacka falukuriren för er utmärkta journalistik som tar död på minsta uns av hemlängtan.
Jag vill tacka Saam för att du trotsade bakfyllan.

Sist men inte minst vill jag tacka MIG, för att jag bestämde mig för Barcelona, för att jag har slitit och kämpat och inte gett upp, jag vill tacka mig själv för allt roligt jag har varit med om och för att jag hållt ut i de mindre roliga delarna. Tack så mycket, utan mig själv skulle det aldrig ha gått, utan mig och Barcelona vill säga.


Tack också alla er som läst och kommenterat i bloggen.
Nu blir det inte mer.
Go natt och adjö,
fred och kärlek
over and out.




RSS 2.0