Barcelona, baby!

Eller va snarare. För under några ynka timmar kunde jag njuta av lite systernärvaro. Dock har Hanna ställt till det för mig, barnen, dem älskade Hanna. Hon var den goda fen som gav dem mer när jag sa nej, gjorde en gång extra efter jag sagt sista osv. Nu kan de inte sluta tjata om min fantastiska syster.  Fa-aan ta dig Hanna, kan du sluta vara så älskad?

Lite ego-boost fick jag iallafall då jag frågade barnen om vi var lika, och Marcel svarar, nej hon är blek! Wihoo. Hanna, you don't like the sun?