Barcelona, baby!

Det bär mig lite emot att skriva det här för jag vill inte ora någon men måste skriva av mig lite...

Okej,en gång kan jag ta, en gång är ingen gång brukar det ju heta, men fan, två gånger på en månad är fanimigihelvetesjävlaskit inte okej.

Incident 1: På väg hem längs med La Rambla kl 4.30 en tisdagsmorgon. Går ensam och överväger om jag ska ta en taxi eller inte, det är ju rätt skönt att gå trots allt. Märker att det går någon 5-6 meter bakom mig, först reagerar jag inte men sen ser jag att han har hela "paket" frame och går och tar på sig själv. Illa tillmods byter jag sida av vägen och hoppar in i en taxi samtidigt som jag ser hur han avslutar sitt bakom en tidningskiosk.

Incident 2: I eftermiddags när är jag sitter på "ferron" på väg mot skolan ser jag i reflektionen i fönstret att en man snett mittemot stirrar väldigt intensivt på mig. Jag ser att han kliar sig lite på skrevet utanpå byxorna och jag tänker "det där var ju lite olämpligt kanske". Han släpper mig inte ur blicken och jag inser att han inte alls sitter och kliar sig utan att han "leker lite med sig själv" Jag gjorde en svensk*, dvs låtsades som att det regnade. Jag försökte verkligen formulera fram nån spydig kommentar men jag var helt nollställd.

Efter den första gången kände jag mig mest äklad, men samtidigt var det inte så farligt för den snubben verkade inte ha haft alla indianer i kanoten, hästar i stallet eller chips i påsen. Men den andra gången; jag kände mig så jävla förudjmjukad och äklad och jag var inte långt ifrån tårar när jag gick ifrån tåget.
Fi hade nog rätt trots allt, MÄN ÄR DJUR

//E

* att göra en svensk är ett spansktuttryck som betyder att man låtsas som att det regnar.