en liten liten tår i ögat
Idag var sista dagen på praktiken, det känns tomt, sorgligt och vemodigt.
Vadå? tänker ni då, hon ska ju fortsätta jobba där hela sommarn.
Ja, jag ska jobba på röda korset i sommar, men bara på stranden, aldrig mer på kontoret. Det är liksom inte samma sak. Enda anledningen till att Luis kommer att höra av sig till mig nu är om jag har gjort något alldeles galet. I bästa fall får jag träffa de andra i fem minuter när det har något randomärende ner till stranden, aldrig mer två timmars luncher på diverse spanska shabbiga restauranger. Aldrig mer springa till kopiatorn, Aldrig mer plasta scheman, Aldrig mer räkna badbyxor, Aldrig mer slösurfa på arbetstid, Aldrig mer knappa in siffror på excel eller mailadresser på outlock. Nej nu börjar allvaret, på riktigt. Jag måste rädda liv, min imunitet som svensk praktikant och Luis och Annas skydsling är borta. Fan att tiden ska gå så fort.
Rolig eller sorglig grej: En av livräddarna på stranden frågade mig idag när jag åker hem till Brasilien igen. Jag bryter visst inte på svenska i allafall.
Nu ska jag på spinnig, om jag hörde rätt skulle vi dricka cava efteråt. Spanien is the shit!
Edit: Bananas are for monkeys, gainomax för lättlurade, alla vet ju att Cava och winerbröd är den bästa återhämtningen...
Vadå? tänker ni då, hon ska ju fortsätta jobba där hela sommarn.
Ja, jag ska jobba på röda korset i sommar, men bara på stranden, aldrig mer på kontoret. Det är liksom inte samma sak. Enda anledningen till att Luis kommer att höra av sig till mig nu är om jag har gjort något alldeles galet. I bästa fall får jag träffa de andra i fem minuter när det har något randomärende ner till stranden, aldrig mer två timmars luncher på diverse spanska shabbiga restauranger. Aldrig mer springa till kopiatorn, Aldrig mer plasta scheman, Aldrig mer räkna badbyxor, Aldrig mer slösurfa på arbetstid, Aldrig mer knappa in siffror på excel eller mailadresser på outlock. Nej nu börjar allvaret, på riktigt. Jag måste rädda liv, min imunitet som svensk praktikant och Luis och Annas skydsling är borta. Fan att tiden ska gå så fort.
Rolig eller sorglig grej: En av livräddarna på stranden frågade mig idag när jag åker hem till Brasilien igen. Jag bryter visst inte på svenska i allafall.
Nu ska jag på spinnig, om jag hörde rätt skulle vi dricka cava efteråt. Spanien is the shit!
Edit: Bananas are for monkeys, gainomax för lättlurade, alla vet ju att Cava och winerbröd är den bästa återhämtningen...
Kommentarer
Trackback
